Människokroppen är helt fenomenal. Senaste natt meddelade min kropp till mig att "Satans kärring, du borde äta mer hälsosamt". Jag hade levt hela dagen på kaffe, överbliven smörgåstårta och cupcakes.
Jag gick och sova alldeles för sent med tanke på min tidiga väckning. Jag hann ligga i sängen kanske två minuter innan jag insåg att något var på tok och magkramperna började...

En timme senare var allt okej igen. Då hade jag kallsvettats, ålat mig i sängen, skrikit i tystnad och tre gånger besökt toaletten. Jag trodde vid flera tillfällen att jag skulle svimma av smärtan.
Alive and kicking.

Det hände något historiskt igårkväll. Första gången sedan vi flyttat till bostaden var jag i säng före Martin; FYRA TIMMAR före Martin. Jag stod i köket hela morgonen, sprang med kaffepannan hela dagen, diskade hela kvällen så till slut var ryggen riktigt paskana. Jag låg raklång på golvet och led, tills jag svalde en relaxant och slocknade 21.56...
Hehe. Det var helt som någon släckte lamporna upp i mitt huvud.

Tack till gästerna och speciellt tack för de vackra gåvorna.
One down one to go.

Morgondagens inflyttningsfest för släkten. Ta vägarna förbi om ni har lust! (Känner ni mer för att fira bland kompisar och alkoholprocenter så ta vägarna förbi nästa veckas lördagskväll istället)
Hur som haver, jag har helt klart de bästa argumenten varför det är värt att göra ett besök till oss! Jag skrubbade precis badrummet (argument 1) och hittade en grej där som jag enkom sparat för våra tupare!
Tadadaa! Design wc-papper! (argument 2)


Lambi limited collection liksom. Avundsjuka va? Lite besviken blev jag när jag öppnade förpackningen, jag trodde att rullarna skulle vara svarta med pinka detaljer. Men nä, vi får nöja oss med kolibrin och blommor istället!

"Nej sa*an, dom e int kloka" var orden från Martins arbetskamrat då de bar in vårt matbord och han råkade kasta en blick på den påslagna tv:n som visade Toddlers & Tiaras. Den serien är just så hemsk att man funderar vad som går igenom föräldrarnas huvud som sätter med sina barn i dessa tävlingar. Och ja, oftast går det nog att konstatera att felet ligger i de misslyckade föräldrarna.
Men ni vet, serien är så hemsk att man bara måste se på den.

Aijoo. Vi har vårt vackra matbord nu!

Monstervalpen fördes till veterinären idag. Eftersom hunden är en tresapelle så förstår hon inte själv att hon är så stor som hon är. Hon har hoppat några gånger lite väl högt och fallit opassligt på bakbenen, så hon haltar var och varannan dag.

Veterinären kom med två roliga påståenden. Det första är att hunden har vrickat någon led, kanske har en inflammation och nu måste hunden vila. Just det. Tell the crazy dog to rest and she will do so...

Det andra påståendet var att hunden är för tjock. Hon vägde idag 71 kg och kunde bra väga 5 kg mindre. Eftersom denna hund har haft the diet from hell, så konstaterade vi alla att hon inte gått upp i vikt pga den dagliga kost hon äter. (Däremot har the feeders, grannarna, meddelats om hundens viktproblem och blivit snällt ombedda att sluta ge henne äppel, mariekex, bullaskivor, brödkanter... )

Jag tror jag ärvt min fars obefintliga intresse för att läsa böcker. Det enda sättet min mor fått honom intresserad av en bok är att hon högläser hela boken för honom. Dubbeleffekt dessutom, högläsning och godnattsaga!

Jag upplever lite likadana dilemman själv. (Obs, kom nu för det första ihåg att jag läser inte böcker överhuvudtaget) Jag borde läsa en massa litteratur inför det-där-arbetet-som-vi-inte-pratar-om men däremot hittar jag varje dag ett dussin nya bloggar som jag istället lusläser. Dessutom skrattar jag högljutt åt bloggarnas påhitt så att Martin blir intresserad; därav läser jag en del blogginlägg högt för honom.


Han förstår inte alltid skämten. Jag måste skaffa en mer humoristisk gubbe.

Det är alltså nu ett faktum att det skall flytta in ett äldre par i trean ovanför oss. Nu på måndag. Vad skojigt då. Vad månne dom säger åt det att vi, några dagar efter de flyttat in, kommer att ordna högljudd inflyttningsfest för våra vänner... Oh the greatness.

Denna vecka målar dom om i sin trea och det är minsann ovant att höra ljud från ovan. (I would know, för jag sitter hemma och rullar tummarna varje dag) Kela den dagen då grannbostaden står färdigt renoverad och det flyttar in personer bredvid oss. Då skall det tjuvlyssnas!

( Skribenten har liksom helt glömt bort att hon ännu för dryga två månader sedan bodde i en trappa där det fanns cirka fyrtio bostäder. Studerande, fyllon, gamla tanter, högljudda småbarn... )

Ring, ring, ring, ring!!! Klockan var 9.16 då jag brutalt vaknade ur min skönhetssömn och insåg att någon står ner vid ytterdörren och vill in till vår bostad! Jag sprang till summertelefonen och släppte in personen. Därefter sprang jag tillbaka till sovrummet för att slänga på mig en morgonrock. Jag hörde hur personen gick upp för trapporna klonk klonk klonk...
Tusen miljoner tankar gick omkring i mitt huvud just då.
Kan det vara Martin? Nej klockan är alldeles för lite.
Varför skulle talkkaren komma, han har inte meddelat något!
Inte kan de vara byggkarlarna, eller kan det?
Nej, säg inte att jag släppt in nån tv-licensgranskare!

Till slut knackade personen på dörren. Två gånger. Knack knack. Jag öppnar dörren och förväntar mig en seriemördare med yxa.

Där står min mamma.
Hur fan skulle jag komma ihåg att hon ringt 12 timmar tidigare och meddelat att jag kommer till er imorgon efter kl.9...

Han skulle överraska mig idag. Men hans kompis hade inte passligt att komma och assistera just ikväll, så jag får ändå vänta till torsdag som tidigare planerat.
Då bär de in matbordet. Och byrån.
På lördag tänker vi inte säga ett knyst då mommo kommer in genom dörren. Det skall bli spännande att se om hon märker sin gamla byrå i ny beklädnad...

Denna dag har varit både jävla förbannad och riktigt kiva. Dagens konstaterande är alltså följande:
- e-post från ett visst företag kan förstöra mycket
- att bli väckt och få höra "var färdig om tio minuter" leder till mordhot från min sida
- det ogjorda examensarbetet är - just det - fortfarande ogjort

Tillika:
- ellos-klädpaket är riktigt kiva
- kaffe med likasinnade (de hade lika dålig måndag som jag) Jessica och Cecci behövs
- chokladen smakar väldigt bra idag